Biblioterapins historia sträcker sig långt tillbaka. Redan i primitiva kulturer litade man på besvärjelser och ordets makt. Dikter och sånger ansågs ha en helande effekt, men det var under första världskriget som biblioterapi lanserades som ett begrepp (bibliotherapy). Det var på militärsjukhusen man förstod att läsning kunde vara läkande. Under många år användes biblioterapi uteslutande på sjukhusbibliotek, för att uppmuntra intagna patienter att läsa.
Many military hospitals, particularly those in the US, were equipped with libraries, and doctors actually prescribed reading to their injured soldier-patients as part of their treatment. This practice was particularly used for shell-shocked patients (men who suffered from the condition we now call PTSD), whose minds were trapped by their memories. But there are records of doctors prescribing reading course of treatment for civilians, as well. The New Yorker describes a “literary clinic” that was run in 1916 out of a Church by a man named Bagster. I was particularly drawn to the description of a man who had “taken an overdose of war literature,” and required bibliotherapy to calm him down.
/Free-for-all, ”On Bibliotherapy”Under 30-talet blev många anhängare till metoden
Först under 1930-talet tillämpades biblioterapi som en behandlingsmetod i USA. Psykologen Alice I.Bryan och bröderna Karl och Wilhelm Meninger, psykiatriker vid Menningerkliniken, var anhängare av biblioterapi. I Finland dröjde det ytterligare ett decennium innan man började diskutera bok-, biblioteks- och lästerapi.
Under 1950-talet ökade intresset för psykologi och olika terapiformer, särskilt i USA. Det skrevs mängder av artiklar om biblioterapi. Med tiden har det hittat olika vägar och utvecklats till att kallas litteraturterapi, diktterapi, ordkonstterapi. Det finns släktskap till psykodrama och improvisationsteater.
Under 1960-talet uppfattades litteraturterapi som en kompletterande behandlingsmetod i USA. Under åren som följde fick den en mer självständig status. Biblioterapi accepterades som en fristående metod, på samma sätt som andra expressiva, kreativa terapiformer. Biblioterapeut blev ett yrke.
Finland var först i europa
Biblioterapi har även bedrivits i Tyskland, Frankrike, England, Finland och Polen, under olika namn, som book therapy, reading therapy, bibliocounceling, literatherapy och graphothérapie. I Tyskland finns sedan trettio år en förening för dikt- och litteraturterapi. I Finland var man ännu tidigare, och var det första landet i Europa som fick en förening i syfte att främja och sprida kunskap om litteraturterapeutiskt arbete.
I USA har man på senare år publicerat ett flertal akademiska avhandlingar som påvisar litteraturterapin lämplighet i många sammanhang. Det kan tillämpas för självkännedom och attitydförändringar, men också för att behandla emotionella störningar. Samtidigt menar kritiker att det finns risker om den som utövar metoden inte har tillräckliga insikter i ämnet.
Vilka färdigheter bör en biblioterapeut ha?
Juhani Ihanus, författare och doktor i kulturpsykologi vid Helsingfors universitet, förklarar vilka tillgångar en handledare i biblioterapi bör ha:
En litteratur- och/eller diktterapeut bör vara väl förtrogen med stilistik (muntlig och skriftlig framställning), han bör ha ett genuint intresse för litteraturhistoria och aktuell skönlitteratur samt grundläggandes kunskaper om psykoterapeutiska, interaktiva och psykiska processer. Vid användning av litteraturterapi, liksom vid alla andra terapimetoder, spelar terapeutens egna kunskaper, färdigheter, och kreativa förmåga en avgörande roll. Litteraturterapeutiskt arbete, arbete med ord, passar inte för alla och inte i alla situationer. Litteraturterapin har som metod aldrig eftersträvat en ledande ställning eller gett sig ut för att kunna gona genom magiska besvärjelser. Metoden har inte heller velat var skolmästaraktig utan snarare riktat in sig på människornas stora livserfarenhet.
Källa: ”Att tiga eller att tala. Litteraturterapi – ett sätt att växa” av Juhani Ihanus (2004)